Med betoning på tyst. Han skrek när han var arg och han grät när han slog sig men han sa aldrig ett smack. Inte så att hans dagmamma Annifrid någonsin uppfattade några ord formas ifrån hans läppar iallafall.

Så en dag beslöt sig Annifrid för att kalla Henriks föräldrar till ett möte. Egentligen helt utan befogenhet. Kalla det engagemang eller vadsomhelst (Pippi långstrump hade ett ord för det). Hon var bekymrad.
Så Karin och Sten, Henriks föräldrar. Lämnade Henrik hemma hos hans storebror för kvällen och gick hem till Annifrid för att sitta i hennes kök en stund. Lustigt nog var året 1986 och kvällen densamma som någon sköt ihjäl Olof Palme. Fast de fick de inte reda på förren senare, för Annifrids radio var avstängd den kvällen. Hur som helst så fick Karin och Sten varsin mazarin när skotten gick av och Annifrid undrade,
-Socker och mjölk?
Karin la märke till diskmaskinen och ville ha en likadan. Hon svarade inte och lämnades med svart kaffe.
Och Sten tänkte att snart började VM-fotbollen.
-Njä.
Lite trött sådär
och

hårda män dansar inte

Henriks storebror hade två bönsäckar och han satt själv i den ena och laddade stolt in TV-spelet. Henrik fick inte sitta i den andra. Vilket han gladeligen sket i. Han satt på heltäckningsmattan med hundpissfläckar och stirrade på storebrorsans lavalampa. Han var fem år gammal och sket i Samantha Foxplanscherna.
Och KISS
God gave rock´n roll to you, han visste utan att någon borde veta, att han skulle leva längre även om hans storebror snackade en massa skit.

Karin stirrade avundsjukt vidare på diskmaskinen när Annifrid försökte att så pedagogiskt så möjligt, starta en dialog med Henriks föräldrar.
-Han är ju väldigt begåvad Henrik, inte sant!?
Sten svarade.
-Mjoe

Karin stirrade tyst vidare på plastduken som var väldigt lätt att torka av. Hon föreställde sig hur kletig den hade varit bara några timmar senare när sju ungar suttit där och ätit marmeladmackor. Tyst.
Annifrid tittade på Karin och fortsatte.
-Fast han är ju väldigt tystlåten. Är han lika tyst hemma?
-Mmm
Svarade Sten
och Karin tyckte att hon borde kunna hitta nån jävla fläck på golvet nånstanns.

-Han borde ju ha börjat tala vid den här åldern och han förstår ju allt man säger.
Är han verkligen alltid lika tyst? Jag menar, har han aldrig sagt något!?
Hon tittade på Karin som stirrade på hennes diskmaskin igen och Sten svarade igen.
-Mmm njaee...

Och sen följde en tystnad på ungefär trettio sekunder som Henrik hade uppskattat.
Det verkade vara mer tystnad på raken för dagmamma Annifrid att hantera. Så hon bröt den. Behärskat.
-Jag vill ju faktiskt bara att han ska trivas! .....Faktiskt,... vill jag.

Sten bet av halva mazarinen och nickade.

-Alltså att han ska trivas och få ett normalt umgänge med de andra barnen!
Sten nickade igen och svalde den sista halvan av mazarinen samtidigt som Karin undrade när fan hon skulle få en diskmaskin och Annifrid började vibrera smått.
-Faktiskt! Och sen också för den delen, när han blir vuxen!
-Mm
Sten nickade och såg sig om efter en ny mazarin.

En liten gul rund grej åkte fram och tillbaks på TV:n, det pep och storebrorsan svor.
Henrik stirrade på lavalampan och undrade vad det var som flöt omkring i vattnet inuti. Och de bröt musiken på radion för att någon hade blivit skjuten på väg hem ifrån bion. Det kändes jävligt stort och han undrade varför han var tvungen att sitta med sin dryga storebror hela kvällen. En gång hade han tvingat honom dricka ett glas med piss.

Det skulle han aldrig glömma.

Förra sommaren hade de fångat bin i stora blad och pissat på dem. Ibland hade de sprungit och skrikit. Och i vintras hade de torterat fångar tills de grät.
Det hade varit en kall vinter.

Det skulle han aldrig glömma.

Annifrid stirrade uppgivet på Karin och Sten som såg oförskämt frånvarade och uttråkade ut.
-Det är ert barn jag pratar om! Jag är orolig!

I själva verket var hon naturligtvis inte ett dugg orolig för Henrik. Hon hade tagit ut papiljotterna på morgonen och var mer orolig för att ryktena om Björn Borg var sanna.
-Henrik! Ert barn!

Karin undrade varför hon inte hade plastduk på bordet hemma i köket samtidigt som Sten började bli irriterad. Varför i helvete satt kärringen och skrek. Henrik var egentligen inte hans barn, men om Henrik inte hade något att säga till den hispiga jävla barnmamman hade han full förståelse för det, för han kände likadant.

Karin lade märke till en förpackning Bamseplåster som låg framme och tänkte, att fan! Varför har jag inte tänkt på det.

Henrik skrapade lite i mattan och funderade på varför mamma och Sten var tvungna att träffa häxan ikväll. Han fattade att det hade med honom att göra. Men varför. Han hade varit snäll emot både henne och de andra barnen.
Och storebror skrek exalterat för tydligen funkade joysticken bra eller nåt.
-JAAA! Nästa level!
-Jävla kukhuvud,
sa henrik och rev ner en KISSplansch på vägen ut.

Sen kom det sig, att det en tid senare skulle hållas en landsomfattande tyst minut. För någon blev ju skjuten den där dagen som Sten kom hem med kaksmulor i mustachen ifrån dagmamman och klappade Henrik på huvudet.
-Stackars grabb, det blir bättre ska du se! Här varsågod!
Sten hade gett Henrik två mazariner inrullade i en servett som han knyckt.

Och Henrik njöt antagligen mer än någon annan i hela Sverige under den tysta minuten samtidigt som Karin suckade i köket och tog på sig de gula diskhandskarna.

och
hårda män dansar inte
när de slickar mazarinsmulor ifrån fingrarna

Inte ens i Mexico och
Michel Platini var så jävla bra att Henrik började spela i knattelaget nästan på direkten.

Och det var 1986

Året därpå drunknade Henriks storebror och Henrik och Sten åkte in till Malmö för att köpa vita slipsar på Åhlens.